Mitt preteritum var fel
Mitt presens är fel
Mitt futurum spås också bli fel

om inte
en bikt som bör bejakas erkänns

alla hemligheter som spinner runt inom mig
i mörkret,

i sotiga hjärtat,
som är inspärrat bakom järnstängsel,
mönstrad med illa läkt ärrvävnad.

i sekretessbelagd tysthetsöverenskommelse
med hjärnan

hjärtat pumpar nu svagt,
kämpar varannat slag

ärren sprättas upp i tyngden av tystheten,
och det vätskas,

det rinner ur hjärtat,
dess innanmäte flyter ut,

och jag spyr osynligt på gatan

jag gråter
o jag gråter

och jag överväger att lägga sörjan ut på en tallrik
för dig att frossa i

servera dig hjärtat med vätskan som sås,
så du kan slurpa i dig
och kräkas för att du äcklas
av mig och min fulhet

avslöja allt,
i en oartikulerad, oangenäm kloaksoppa
från munnen

klä av mig alla kläder,
och inte bli bara naken
utan även skinnad

för hyn är så tunn nu,
det är på gränsen att jag klöser av
för mycket
för varje yppat ord

och mycket riktigt,
jag spricker upp,

för jag kan inte hålla något gömt längre,
jag har glömt hur man håller mur

järnstängslet faller

jag frilägger allt

och det är ditt fria val,
om du orkar stanna

snälla orka stå kvar

du ska få mina svar

jag är knappt njutbar
jag är nästan inte alls njutbar

inte precis hanterbar

just nu
och kanske för all vår jordeframtid

förlåt

kanske kommer du se

mitt målade blod på galleri eller
tyda mig mellan raderna i min sorgliga roman

om några år,
efter några år,

från sista gången
vi sågs