Snart är sommarn gången, tänkte hon.
Solen blir låg igen och kvällarna svärtas.
Borta är storspovens klirrande läte över vårvarma åkergömmor, midsommarstången har urdansad lagt sig ner och vissnande gulgräs berett gömmet.

Inte längre lyser hjortron på myrarna, och kantarellen är vissen och trött.
Stillsamt flyter vattnet, stänk och glam har lämnat gölarna för annat.

Hon tänker att kylgraderna för med sig vilsamma andetag och hon låter filten svepa axlarna,
kurar ihop sig, låter sinnet färdas vidare, utöver.
*
*