Innanför revets kudde
lever tången med bruna tår
Närmast dem är en udde
för en drömmares sköna vår
Gnejsens ögon tittar
genom tid och rum så blint
Sakteligt berget vittrar
formas tyst, och blir snett och vint

Just det kan kallas lycka
och en sökares äventyr
Vågen får lekfullt rycka
den som alls inga faror skyr
Likväl nog respekten
för en halka utan nåd
krävs i den hårda fläkten
ty en död kan ju komma bråd

Ringaste grundet skälver
eller är det blott havets fru
Knappt över hav sig välver
revets rygg jämte likar sju
Gröngula som beryllen
i lagunens klara ljus
nästintill strandidyllen
sjunger snäckor i skvalpets brus

Rösterna ljuder väna
intill kustlandet och dess sten
Känn på det ljuvt serena,
att vid grundet med raka ben
möta oceanen
och stå kvar vid varje våg
tålig i din lekamen
samt med vilja och lust i håg!



13/8 2021