Nu kom posten, det var ett vitt kärleksbrev från en bank
Henry inte är med i längre. Han har besökt den banken
i flera år och varje gång han försökt att få en person vid
sin dator bakom disken att ‘radera honom ur systemet’,
det har bara hänt fyra eller fem gånger nu. Då hälsar den

personen i slutet av besöket, ‘sådär, nu är det arbetet gjort.’
Även om orden kan fall något olika så är det precis samma
budskap. Om och om raderar de honom ur systemet och
varje gång påstår de hur viktigt det är med hans egna med-
verkan, ‘så de kan förbättra sina rutiner’. Det är bara det

att det väl måste vara något fel med deras rutiner om deras
åtgärder inte kan fås att fungera. När han tar och läser om
brevet från banken så står det att de (en representant för
firman) beklagligtvis inte fått svar på sina frågor som de
har att ställa till var och en som är medlem i banken. Samt

tillägger i texten, att om brevet och frågorna redan är som
besvarade ‘var god att ignorera försändelsen’. Någon har
ibland funderat på var ‘felet ligger’. Den människan brukar
komma fram till en möjlig orsak. Antingen raderar ett före-
tag aldrig någon som varit medlem, de kan ju behöva göra

reklam för sig. Eller så köper de ett adressregister och de
skickar ut till alla som är med i det. Så enda sättet att und-
vika kärleksbrev från företag verkar vara att ligga med
näsan i vädret. Alla döda människor återgår till att bli nog
‘icke läskunniga’, så är det bara. Sådant är bara livet, i stort.