Tornet lyser högst upp genom fönstret som om någon är vaken om nätterna och försöker förstå sig på dagboksanteckningar av dagar som gått upp i eld och ensamma nätter där någon hopplöst försöker fånga luften men misslyckas gång på gång. Skårorna är skrivna i vinden, som en olycklig kärlek. Drömmen är ett dånande tåg in i glömskan utan att lämna något spår att ens glömma.