efter klättringens tunga steg

äntligen ovanför nipan

där svalorna halsbrytande farit omkring

armslängder ifrån i branten

delar vi gemenskap i utsiktens öppning

lufthavet bjuder oss siktdjup

våra ögon blinkar

bland solens vinkningar

ännu humlor i ljungfångets kalkar

alla klockor stannar nu

enda ljud i stunden

den större närvaron fläktar till

sus av evigheten

en port anas mellan björkar i dungen

dit brännpunkten flyttas

ögonblickets fluffiga fly

lämnar över livets frömjöl

till nästa blomma

med blickar skrattar vi varandra

förändrat tar oss nuet tillbaka

hösten bländar blå

min tunga nynnar lågmält

din stämma får koltrastvingar

vi hittar vår