Ibland rullar dagarna förbi som ingenting hänt. Tyst och lättsamt, man är upptagen, gör sitt, och lägger sig sen.

Från ingenstans kommer det en sån där dag, tankar om det som varit fast att man är upptagen, "släpp det bara, lägg dig, i morgon är det borta och då är det nya tag".

Vad är det som gör att du tar dig in fast att jag bestämt mig för att blunda? Kan det vara så att vi tänker samma sak exakt samtidigt, det är det jag undrar.

Samma frekvens länkar människor till En.

Jag hatar dig
Du älskar mig
Men älskar dig mer

Vill inte ha dig
Vill inte träffa dig
Men Du är det ända jag ser

Kan du sluta tänka på mig så jag får vara ifred. Låt mig vara ensam, det var bara du som gjorde mig hel.

*