Två hjärtan möts
det ena sköts
låg i sitt eget blod,
hon inget förstod.
Allt var så fint och bra
så bra som det någonsin kunde va'
trodde det lilla hjärtat i sin oskyldighet,
kanske berodde det på enfaldighet,
den riktiga orsaken hon aldrig fick veta
när hon i sitt skadade hjärta försökte leta.
Livet rann sakta ut över golvets plank,
och tömde hennes minnesbank.
Hjärtat kämpade ändock på
och försökte förtvivlat slå,
men pölen på golvet blev för stor,
och nu det lilla hjärtat i himmelriket bor.