Hon blir aldrig fri
det är längesedan nu hennes mor är död och begraven hon minns ännu inte en tår fällde hon då kände en konstig lättnad kanske för att hennes mor slapp lida mera
relationen till mamman problematisk ofriheten i tonåren brödernas avundsamma frihet revolterande mot stränga normer nyttjad, utnyttjad slav under livet
mammans ande svävar i och över hennes livsrum alltid närvarande bilden av modern splittrad de goda sidorna finns där också de som var ljuset i det mörka
gråten och ångesten krampen i halsen sitter där ännu hennes dåliga samvete gnager "du skall hedra din fader och moder" vad gjorde hon för fel?
hon blir aldrig hel igen att få ihop bitarna har tagit tid livet skaver emellanåt lite skrubbsår är vad som är kvar blåmärkena har bleknat för längesen hon vet bara en sak hon blir aldrig fri
Prosa
av
Öknens Ros
Läst 189 gånger och applåderad av 13 personer Publicerad 2021-09-05 13:44
|
Nästa text
Föregående Öknens Ros
Senast publicerade
Ännu en dag Vägskäl Kvinnoförtryck Drömmar Falska ideal Bemötande Väntan Upptrampade stigar Se alla |