September igen
Mörker har läckt in i rymden
som sommaren glidit ur handen
en hand som inte kan upphöra
att gripa efter det mistade

I nostalgin minns vi en värld som aldrig fanns
Och så skuggar dess sken dagen

Nu kommer dimman vid åkerkanten nere
vid sjön.
Korna råmande vålnader.

Jag minns också en vår då fåglarna sjöng
för döva öron i ett outhärdligt ljus

Det är över nu
Det fanns en dal med ett annat ljus
ett sällsamt,barmhärtigt ljus som skar i hjärtat utan att göra ont.
Genom dimman solen
Allting ett enda gyllene dis