Kristaller som hör hemma
i ett sagorus i ett sagohus gjord av frusna
vattendroppar.
Velande snödroppar tvinnar ihop sig med
nattens törnrosbädd.
Korallreven i mina händer gror.
Som om mörkturkost hagel gör att
jag kurar ihop mig till en evighet.
Utan att sångharen viker ut sina gyllene vingar.
Samma snö som verkligheten, avtar önskebrunnens magi.
Fundersamt lycklig och eftertänksamt lugn.
Iskuber, de whiskystenar som smälter till sterlingsilver.
Min vita grusgång av krossade snäckor och trumlade stenar.
Mina kastanjer kastar avundsjuka blickar mot solnedgången.
Ömsinta drömmar pulveriseras till ungdoms tårar.
Bredvid mangoträdet vilsna tukaner äntligen hittar hem.
Chokladhjulet stannar på nummer åtta. Vinsten blev en
gigantisk seg råtta.
Blundar och minnen avtar. Ser och nya minnen skapas.
Tystnaden så blomstrande min kärlek av brudorkide
och exotisk längtan du regnskogs passionsblomma.
Här slutar den resa som för evigt fortsätter. Men mina
fotsteg slutat ge avtryck. Ur indigoblå hemlighet orden
älskar bland lemurernas klagan.
Ännu oupptäckta stränder av havets förgätmigej och
allt jag kan göra är att se på och höra dess doft av
tiden som försvann.