Som tur är har jag en väninna
jag kan tala om allt med.

Samtidigt har jag förstått
att även om en 'kan',
så bör en nog inte tala ens
med 'bästa väninnan' om just allt.

Så därför gör jag inte det,
ens med mina allra mest
väna o förstående samt vän'ner.

-

Något litet om kort för trafik nödvändig

Beethoven spelade piano och blev blind.
Det ligger en dold fara i att spela piano.
Å andra sidan hade han inget körkort.

Själv har jag haft piano men aldrig tagit
licens att framföra motoriserade fordon.
Har nog aldrig kunnat som reda ut
vilka pedaler en bör trampa på.

-

Den märkliga naturen,
en närmast porno grafisk hitsoria.
Somliga människor tycks ha en fallenhet.
Utstrålning, karisma, om du så vill.

Så fort personen ifråga 'börjar',
så blir det rent magiskt, om en så säger.
Ta bara de där båda vilka
gjorde reklam för ett bordsmargarin.

Margaretha Krook i sobert sällskap med
Ernst-Hugo Järegård. (Eller P. G.)
De behövde ju bara som visa sig...
...för att 'rummet' skulle vara 'fulltaligt'.

-

Som jag hört om saken,
får även troende människor barn,
bara att de visst befruktas
på konstgjord väg,
genom sin tro, på framtiden...

-

Skall du verkligen behöva berätta om för andra
(förklara) precis 'allting', som exempelvis vad ord
betyder? Som i meningen 'gummorna runkade
tvivlande på sina huvuden', som det står att läsa
i någon gammal bok. Den boken kan vara hundra år
gammal eller skriven 'när som helst'
i mera verkligheten. Det betyder alltså skaka.
'Skaka huvud', är verkligen en fruktansvärd
upplevelse.
Hjärnskakning är inte att leka med har jag hört.
Det kan få även 'den bäste' att börja tvivla på att
GAIS kommer att vinna SM i curling det året.

-

Det är verkligen en skön känsla,
anser såväl Antonia som Anton,
om att något 'blivit gjort'.

Ungefär som att städa, diska,
läsa ut en bok.
En känsla av en sorts avslut.

-

Vad heter bartendern?
Caesar?

'Häll, Caesar',
skall alltså bli mitt st ritts rop!

-

Igår fick jag en känsla, övertygelse,
om att du var här.
Det var du inte.

En kvart hann förflyta,
innan jag åter igen vann övertygelsen
om att du var här.
Det var du inte.

Vilket nog har att betyda
att när du är borta,
du ändå är här.

Ja, och där, förstås.
Du har rest till en annan stad
och jag kunde inte följa med dig dit.