En dag var du här,
Så vid liv att döden verkade så långt borta.
Nästa dag var du borta,
För verkligheten hann ikapp.
Den tog med dig till den andra sidan.
För tidigt.
För plötsligt.
Du skulle ju vara kvar.
Lite till.
Ge ljus till de som levde i mörker.
Även om du själv levde med dödens dom.
Men det låtsades du aldrig om.
För dig var varje ögonblick en gåva.
Ett liv på lånad tid.
Något som helt plötsligt kunde försvinna.
Men det hindrade dig aldrig,
Var du än gick var färgerna lite klarare,
Fåglarna sjöng lite vackrare.
Alla log lite bredare.
För det var så du valde att vandra genom livet.
Med det största leendet,
Trots att ingen hade klandrat dig om du gav upp.
Med alla odds mot dig,
Levde du tills det sista andetaget.
Och alla saknar den dag då du var kvar.