Jag har sett dig i min närhet på vårt café. Vi spelar brädspel tillsammans med andra, och du säger, ”om jag var du skulle jag välja det bruna kortet och slå tärningen två gånger så har du chans att vinna ett hus”. Du flyttar dig närmare, men inte med pjäsen på brädet.

En dag förselår du att vi ska spela Alias, the late night version. Den när man ska förklara ekivoka ord, du fnissar och tittar ner i bordet. Tittar upp och säger det igen. Du berättar att du en gång träffade en kvinna på nätet som sedan inte ville visa sig i verkligheten. En så kallad catfish. Efter alla våra telefonsamtal. Men det var då, säger du med en len röst och rycker på axlarn.

Jag känner din närhet i din röst hjärtat i telefonen. Att du vill så väl som på blodigt allvar. Din trygghet kan jag luta mig mot och vila i som en skön säng för du säger att du tror på min inre styrka.

Du frågar om jag vill följa med till erikshjälpen. Du är magnetisk.
Du sa att du inte vågade tro på ett vi. Att du trodde att en sån som jag redan var upptagen.

Du blir en godisskål på ett bordet som jag inte kan låta bli att kyssa.

Så jag slänger mig ut i ett kärlekens bungyjump utan att blinka eller passera gå.
Vågar falla handlöst i din famn, i ett rus av lycka och besvarad längtan.

Vi kramas nätter igenom och vaknar avslappnade, glada för att dricka kaffe och spela melodikrysset på telefonen i sängen på lördagar.
Vi spelar olika sällskapsspel som du lär mig varje torsdag. Vi fikar på Espresso House och pratar i timmar, både själva och med mina kompisar. Vi tittar på film både drama, romantiska filmer och komedier. Vi spelar super Mario party på Nintendo switch och pratar om livet på blodigt allvar.

Vi hade inte setts på några dagar. Jag hade varit bortrest.

När jag såg dig igen hade du en tröja med ett hjärta på.
Jag började springa mot ditt leende och du mötte mig halvvägs som i Sound of Music. Fast vi var mitt på Storgatans betong men inuti bubblade det. Vi var alltid i vår bubbla av värme fast vädret var grått.

Vi såg in i varandras ögon och sa. Jag väljer dig! Av alla jag hittills har träffat så väljer jag dig! För du gör så att jag mår bra. Du är den bästa jag har träffat!

Vi gick genom hela staden och vi kände stolthet att vi höll varandras händer och kände att, det är du och jag mot resten av världen!

Någon som jag kunde introducera för min mamma och du mig för din.
Det är som ett fyrverkeri i kroppen när jag tänker på dig. ”Jag har längtat efter dig, kärleken i mitt liv!
Och jag efter dig! Hjärtat!”


Du ska känna att du kan vila tryggt i min famn. Precis som jag kan vila i dig. Det gör också! Du är trygghet för mig! Säger du och ser söt ut!

Vi skulle fira hela påsken tillsammans. Du har gjort egna köttbullar och jag har gjort omelett med svampstuvning.
Vi hade precis dukat på bordet. Det var då jag såg små bruna prickar på din tröja. Vad är det frågade jag? Du blötte ena fingret och gnuggade. Vi stekte korvar och kokade ägg i mitt kök. Det är visst bara blod. Va? Du stod vid spisen och när jag skulle ta i dig när jag gick förbi såg jag ett stickhål på din ena arm och du sa: ”Jag förstår vad du tror”. Du kunde inte förklara varför du hade ett blåmärke med ett stickhål i. Och när vi skulle byta påskäggen. Jag hittade en bomullstuss med tejp på hemma hos dig, men den åkte i papperskorgen.

Sen pratade vi inte mer om det... det var ju påsk...och efter några dagar skrattade vi åt andra saker som gick att skratta åt som inte borrade djupa hål och sprickor i själ och relationen. Det var bekvämast så.

Sen fick du stundtals stora svettningsattacker helt utan yttre påverkan. Jag googlade och hittade flera tecken och symptom på amfetamin. Viktnedgång, sömnlöshet, matnojjor eller ingen mat alls.
Vid ett tillfälle nämnde du också att du umgåtts förr med någon som injicerat amfetamin. Men du hade aldrig tagit några droger själv.

Jag ville att du skulle ta ett drogtest men det var alltid något annat som kom emellan. Tillslut blev det av. Amfetamin? När svaret kom hade de tagit tester på andra droger men inte på amfetamin.
Det är samma som kreatinin på den här raden 0 i utslag. Jag har läst medicin sa jag kreatinin och amfetamin är inte samma sak!

Du vägrade att göra om provet och skrek: Jag kan inte hålla på att ta drogtester hela tiden bara för att du inte tror på mig!
Okej?
Så antingen tror du på mig eller också får du ange mig, så jag måste ta drogtester varje dag! Det var egentligen där jag förstod att allt var kört.

En kompis kallade oss för ”Det romantiska paret”.

Vi försökte leva lite vid sidan av varandra lite till. Ett tafatt försök att ta avsked som var långt och fullt av säkerhet, tvivel och förtvivlan, men lite för bra för att avsluta på en gång. Så mycket kärlek som jag ändå fick och fick ge.

Men gång på gång. Vem var du egentligen bakom den 99 procentiga glada, snälla fasaden? Efter hand berättade du att du hade en beroendepersonlighet. Du sa att du hade varit spelmissbrukare. Men inte längre. Och du hade ALDRIG tagit några droger. Du sa att du hade blivit av med din lägenhet p g a EN obetald hyra av misstag så du fick bo hos din mamma.

Rädd som en liten kaninunge skakade jag och tryckte inombords med all ångest.

Det var alla mardrömmar som var värst. Jag började vakna flera gånger per natt av att jag drömde att du försökte injicera mig med droger när jag sov. Eller att du skulle döda mig när jag sov. Allt vi inte kunde pratas om, allt som jag bar inom mig. Som kastade mig ur ett vi. Jag orkade inte längre stå emot för förnuftet. Förnuft och känsla är faktiskt ibland två helt olika saker.

Du försökte övertyga. Men jag vet att det skulle aldrig gå att reparera. Sen såg jag dina skulder som växte fast du sagt att du inte spelade och hade full kontroll. Du började röka igen. Du sa att du kände dig förföljd och hade bytt stad och namn. Att du lånat så mycket pengar av din familj att du aldrig kommer att kunna betala tillbaka. Men din familj bjöd varken hem dig varken till jul eller påsk. Du sa att jag skulle få träffa dina vänner men ingen av dem dök upp.

Till slut orkade jag inte stänga ögonlocken en gång till.
Så mjuk och kärleksfull på dagtid men i mina drömmarna djävulen själv.

Så kärleksfull och mjuk men en starkt känsla att de bara bubblar under huden på dig tillsammans med annan skit i en häxbrygd. Saker som inte går att reda ut. Som du inte vill reda ut.
Du vill heller inte bli hjälpt. Du grät och sa att det inte fanns hjälp att få.

Sen brusade du upp för att jag inte hittade en sak jag skulle visa på youtube tillräckligt snabbt och slängde iväg telefonen.

Du får gå hem nu, sa jag. På tåspetsarna snurrade jag runt tills jag hittade rätt väg ut.

Så jag lät dig gå och jag hittade rätt väg hem utan dig.