Igår var det illa,
min kalejdoskopsvilja
vreds om och splittrades ännu en gång.

Just då när tron
på kristallers unison
var satt, vreds ett hack, och hoppet flacka.



En splitterspiral
av forna och framtida ting
förhoppningen om ordningen
att skärvorna är i omlopp runt idealens
vita hål.


Att det slinkyliknande
fraktalmaskhålet, som är
mitt andeliv, faller i en riktning
som är något att ha och blir något att ge



till ett par
tindrande ögon,
till öppna hjärtan.



Om detta jag ber.

Tack för din vilja att se och att ge.