inspärrad tyngd
jag försöker bryta mig ut
genomlida en brutal fraktur
helomvändningen innan nästa steg
jag gröper orden ur mig
genom torra slemhinnor
och fraktala ögonkast
det finns något inom mig som fräter
hål på min hud
hål dig
hål på mig
en inspärrad tyngd
som aldrig kan lossas
jag försöker alltid värja mig
för den
men ibland blir jag tung som fjädrar
och förlorar fotfästet
och flyter med transcendental grace in i helvetet
jag genomlider varenda minut
av minnen och bortsprungna meningar
och jag ser ditt ansikte när jag sover
men jag glömmer det under min vakna tid
tack vare alla bedövningsmedel
att vara fast i sömnparalys
med skriket i halsen
och det inoljade täcket
det finns en anledning till att det alltid är fyra väggar
där inne är det tyst, man ser sig själv
och sprickornas vandring
helt banalt blir man insprängd
i ett hem
som är ens eget
för evigt
själv