Paranoian och erfarenhetens trauma är en svart Borg i skyn. Den skjuts ner av vitklädda krigarmunkar i den värmländska trolska skogen. Hösten här, en självvald försiktighet, där borta, den eviga vårens omedvetna mod. Till ljudet av nattens godståg, vinner det hjälpsamma över utlämningen, omtänksamheten över utsugningen. Jag älskar dig inte därför att jag vill att du ska bli som mig och misslyckas, utan därför att den här världens mångfald gör livet värt att leva.