Bakåt är ett väderstreck man inte skall titta i alltför ofta läste jag att Torgny Lindgren en gång hade skrivit. Så rätt så rätt
Min far ville aldrig prata om det förflutna. Aldrig. Han var som en krigsskadad finne i detta avseende. Det blev hans strategi för att hanka sig fram i jämmerdalen eftersom han skrev mycket tänkte jag att jag skulle kunna lära känna honom lite den vägen men när jag jag gick igenom kvarlåtenskapen visade det sig att han bränt allt dvs nästan rubbet och när det kom till det övriga har mina många och ibland hastiga 0ch påtvingade flyttar samt allmänna svårigheter att vara en organiserad människa gjort resten. Egentligen är det som om ett krig gått fram genom delar av mitt liv. Självömkan är igen trevlig egenskap särskilt i ett land som genom feghet undkommit andra världskrigets fasor. Vi har inte mycket att slå oss över bröstet för och alla godhetssignalerande svenskar ser jag som ett dåligt samvetes röst. Men frågan är ju hur länge skall vi känna detta dåliga samvete och är det rätt och rimligt att vi vältrar oss i en Folke Bernadottes och en Raoul Wallenbergs förmenta mod och handlingskraft när den tysta majoriteten var så tysta och fega. Dvs fega är inte det ord som kan användas i officiella sammanhang. Vår politik är formad i de som det så fint heter i de realpolitiska förutsättningar som var förhanden och som tur är har finns det en generalskurk att skylla på nämligen österrikaren Adolf Hitler.
Han blir den som vi kan lasta allt vårt skräp på