Ett val. Ett märkligt, men ändå logiskt.

Jag flyttade dit mina tankar varit som finast. Där fanns alla ingredienserna till allt som är obegripligt vackert.

Jag är en så länge ensam i det här och mina tankar. Men som årstiderna till slut sätter sitt avtryck så gör vi det ihop.

Vill att du bär koftan jag gav dig. Den som gjorde dig vackrare. Den du kramade om och bar med stolthet.

Jag är en vågskål, det enda du behöver göra är att lägga över ett gram på min sida.