Jag reser stilla sittande
min färd är den av inre slag
bland tankar, känslor och minnen från förr

det blir en resa som tär
men envist flanerar jag vidare
som om resan har mål, som ett slut
det vet jag inte riktigt om den har
eller, om den har,
kommer jag nå ända fram?

jag tänker för mycket
så brukar försvaret låta
när resans effekt tar form
och rösten krackelerar sig fram

jag tror tanken bakom resan
var att en dag släppa mitt bagage
få tömma tunga väskor, och andas fritt
idag är nog målet en fantasi
en stilla dröm, jag längtar hem

hemma är där jag kan vara jag
där jag får vila trötta fötter
som jag inte känner är tillfällig frist
där jag vaknar utan tanken
på att se nästa anhalt torna fram

men ikväll susar världen förbi
konduktören synar min biljett
medan perronger passerar i periferi
eller, jag kanske bara tänker för mycket
eller så reser jag vidare
fastän jag sitter helt still
min resa är ju bara inuti