Inte är det regn som smattrar ner
ur molnen skärvor
i tusental

hamrar mot marken, själen, orken
hugger, tränger in
djupt, djupare ändå

skärsåren på insidan låren
är det ingen som kan se
jeansen döljer

regnet sköljer
men ingen av oss blir ren
är åter igen sen

ser bussen kränga runt hörnet
bilarna som sveper förbi
swisch, swisch

de tar mig nästan med
vinddraget och den plötsliga rädslan
får mig att ta några steg tillbaka

så nära kanten, den stupande branten inom
och där landar den första droppen syra
på min jackärm

jag hör hur det fräser
ser lågan som nästan
bränner hål

men det är dina ögon
som prövande söker mina
okej då, säger jag

och slänger med håret
så där som jag vet
att killar gillar

låt oss gå hem till dig
efter dejten, efter middagen,
efter alla glas vin

vi går hand i hand
din värme
värmer mig

jag har frusit så länge nu
men mina jeansklädda lår
skaver

och skulle man titta noga
syns små oregelbundna mörkröda
fläckar i det ljusa blå tyget

du min Tinder-dejt för kvällen
pratar på som om allt var normalt
som om världen inte kantrar

medan jag fortsätter fundera
ska jag stanna till morgonen
eller gå direkt efteråt 

din hand trycker min
lite extra 
hårt men inte för hårt

du tar mig uppför
många trappsteg
kanske tusen

för mig upp på höghusets tak
visar mig världen precis så vacker 
som den är i just detta ögonblick

staden ligger nedanför i mörkret
ljus som blinkande stjärnor
himlen är där nere

jag möter din blick
något väcks i mig
en ömsint ton börjar ljuda

jag tror jag stannar över natten
kanske jag till och med struntar i
det jag egentligen vill skyla över

det är något med dig
något du gör med mig
som du ger mig

du ser mig
ger mig
av dig själv

det är min tur att våga nu
jag kysser tillbaka
du smakar sommar