Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vi är fastbunden och fri

I blixtnedslaget
i ljuva sommartid
i sommarhetta och rött,
i det stod vi som skulle komma att bli
första slutet

Alla kanskemän
alla män sen dess
alldeles för förstrött,
alla dem som gjorde att jag kom att bli
bränd och trött

Då. Satt. Jag
Då kände jag inget
Dånet gav åskan en röst
Där hade min känslighet blivit
utan tröst

Vi ska vara
Du vet mig
Jag vet dig igen
Hur kunde vi veta att vi kom att
trösta sluten

Kanske min vän
kanske skulle vi då
kunnat se fjärrans blå bölja
porla och brusa till dess det kom att bli
andra början




Bunden vers av Anna Mendelsson
Läst 28 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2021-09-20 12:03



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Anna Mendelsson
Anna Mendelsson