saknaden jag känner
efter de dikter
som inte skrivits

de har bara flimrat förbi
som när du möter en främling
vacker som få
på långt håll
du hajar till
hon kommer emot dig
i vimlet
och du känner ett släktskap
en intensiv längtan
att hålla kvar ögonblicket
att få veta allt

innan hon passerar hinner du tänka
jag kommer aldrig mer att se henne
och jag kan ju inte ens vända mig om
det vore suspekt

en tillfällighet var hon
en onödig plåga
en oförtjänt sorg
aldrig någonsin igen

ett ögonblick utan mening?