Mitt mörker åter ljusna skall
och vårens vindar spela.
Gud tröstar mig i alla fall,
mitt kallnande och stela.
När höstens stormar gnor och gnyr,
till stillheten i Gud jag flyr,
som hela mig kan hela.

Det är så lätt att tappa tron
i höstens mörka gränder,
där ondskans många tjänstehjon
så vrånga budskap sänder.
Men djävulskap och hämndbegär
besegrar Gud, mig nåd beskär
och ljus i hjärtat tänder.

Mitt mörker flyr i Jesu ljus
och hjärtat jublar åter,
trots höstens rost och markens grus
och himmelen som gråter.
Det finns ett ljus i hjärtats höst
som lysa skall till frid och tröst,
om jag det tändas låter.

Jag lämnar allt åt Gud, min vän,
trots höstens hesa rossling.
Det finns en frälsning ifrån den
som högmodets förkrossning.
I sommarns värma, vinterns is
står höstens håg till paradis,
till vår och min förlossning!