Hon var så ung när hon mötte honom vid altaret
änglalik med en klänning i vit spets och underkjol
hon hoppades så att ingen skulle märka att hon haltade
i sina smala klackskor
bland fullsatta bänkrader av människor
övervakad av sin mor, far och storebror
det var inget någon hade kunnat tro,
att Magnus var helt jävla psyko
att han kunde smeka hennes kind i offentliga rum samtidigt som hans ilska gjorde honom både blind och stum hemma, han rev och slet och bet och knäckte hennes lemmar
lämnade henne skrikandes och brännmärkt
hon berättade aldrig för nån, var upptagen med att skämmas.

Svärdet är mäktigare än pennan ibland,
ett öga för ett öga och en tand för en tand
den här gången slog hon tillbaka när han höjde sin hand.

En mördare har tagit form i det som en gång var pappas lilla flicka
hon som sjöng körsång och var söt som sockerdricka
hennes blod kokar över,
myndigheterna kunde inte ge henne den hjälp och stöd hon behöver
hon önskade hans död vid varje stjärnfall och fyrklöver
och nu, nu ligger han vid hennes fötter och förblöder
hans nycklar fortfarande i hans slutna näve
blod har fläckat hennes rutiga förkläde
och golvet är så äckligt att det skulle krävas städhjälp
men nu är det för sent att be om hjälp,
hon öppnar fönstret på glänt
och börjar skrubba
hon är inte rädd för mörkret, inte rädd för sin egen skugga
hemlagad mat varje dag, men han lät henne aldrig äta en tugga
hon ser hans ansikte ommöblerat med en golfklubba.


Hon var en oskyldig siren och han förstörde henne
hennes hy så gyllene och len, nu täckt av märken från hans händer och tänder
han lät henne veta vad som skulle hända ifall hon någonsin berättade för sina vänner
ingen får veta vad som sker bakom slutna persienner.

I deras sekelskiftesvilla, där stod tiden stilla
bland Magnus tavlor och möbler fanns kärleken som en synvilla
varje blåtira kom med en bukett rosor på köpet
varje gång han kom hem, slirandes och rasandes överraskade han henne i köket
örfilar när han fick reda på att hon, en vuxen kvinna, tjuvröker påvägen hem från snabbköpet
med tunga kassar lastade på hennes axlar.

Nu är hon som en fågelunge som håller på och lär sig att flaxa
hon lämnar Magnus lik bakom sig, tar nya krafttag
tur att dom aldrig fick ett barn, hon vet inte om hon hade kunnat älska det ifall den liknat sin far.