Dagen är en slugger
Jag måste huka mig
Varje sekund är ett
nålstick i min
överkänsliga hud
och tiden tickar ensligt

På kvällen svalnar
min hettande panna
Jag andas med magstöd
och inrättar mig i rumtiden

Natten är en oändligt skön filt
som läker mina sår, vattnar mina
ökenplantor, balsamerar mina
likdelar, gör mig redo för återfödelse
eller jag önskar det vore så

Morgonen kräver
en undanmanöver
när jag hoppar på
mig själv bakifrån
som en försåtlig ninja
Ingen förstår mitt uppsåt
eller mina bevekelsegrunder
Jag är obegriplig
till och med för mig själv
Vad vill jag egentligen?
Jag duckar varje gång
jag ser mig i spegeln