Förstår inte hur folk kan ha långtråkigt. Som om det inte fanns tusentals fantastiska uppslag att ägna sig åt... Om jag hade varit i den lyxiga belägenheten att få uppleva långtråkighet - så hade det ju bara varit att skapa något, eller åtminstone låtsas något. Fattar om man titt som tätt är trött. Förstår om man drömmer om annat, dvs känner sig omotiverad att anamma en bestämd grej i denna stund. Dock långtråkighet är något annat, en historia för sig. Har nog aldrig ens känt mig rastlös, inte sedan 1989, och sällan som barn. Däremot är jag ofta nervös, nästan alltid rädd att binda mig, ibland evinnerligt obeslutsam. Men inget element av uttråkning är inblandat.

Snarare händer det ständigt på tok för mycket, tycks det mig. Om jag sitter ensam i ett rum och glor, så händer det likafullt oerhört mycket. Det är bara att iaktta alla sinnesintryck, eller rota bland dem man redan haft. Det är bara att besluta sig för vilket rum man skall till härnäst. Och skulle det till äventyrs icke räcka, så får man sitta och formulera sådana här åskådningar. Rastlöshet ser jag som självbedrägeri. Den förefaller bygga på illusionen att inget (tillräckligt roligt) finns att göra. Visst kan det vara svårt att göra just det man har lust till, liksom svårt att veta vilken sak man vill. Emellertid att inget överhuvudtaget känns roligt just här just nu - det torde antingen vara en fiktion eller typ depression.

Tålamodet att fullborda t.ex. bokläsningar, det brister iofs ofta för mig. Dock ligger helt andra tillstånd än ren rastlöshet bakom. Vanligtvis rör det sig om att jag vill läsa alla böcker på en gång, överstimulade tankar eller att känslorna befinner sig på annat håll. Beviset för mitt tålamod trots allt är att jag har fullbordat böcker som det gått månader mellan varje återvändande till. Uppmärksamheten hoppar mellan olika objekt (och skilda subjekt), men hoppar lika gärna tillbaka igen. Fastän jag lätt upplever mig stressad, så har jag inga problem med långsamheten i sig. Har aldrig behövt klättra på några väggar. Ja, det blev en lång reflektion kring uttråkadhetens tillkortakommanden. Lugn nyfikenhet vinner i längden.