på morgonen nåddes hon av det sorgliga beskedet att grannens kråka är död. den hittades på gården, lemlästad med avbiten hals och fjädrarna utspridda som ett sorgeband kring kroppen. hon är inte säker på att det är just grannens kråka som avlidit på det här brutala sättet, det kan även vara en ättling till grannens kråka. hur som helst har ingen levande kråka synts till på några balkonger i flera veckor. alla är bekymrade och nedstämda. ingen i hennes bostadsrättsförening på söder vill helst höra talas om afghanistan nu när kråkan - allas skyddsling är död. men för att döva samveten föreslår ordföranden för bostadsrättsföreningen kråkan att föreningen ska bidra med ett x antal tusen kronor av föreningens tillgångar till hjälp för alla de som blir lemlästade, förföljda, stenade i kabul. vilka tycker ni att vi ska sponsra frågar ordföranden i sitt mejlutskick och lämnar förslag på iofs bra organisationer - men inom sig vill hon kräkas av hyckleriet, ity samma bostadsrättsförening, näst intill enhälligt nekade en just afghansk familj att andrahandshyra en lägenhet i föreningen pga diverse grumliga grunder. istället röstade majoriteten ja till att trerumslägenheten hyrs ut som övernattningslägenhet till en halvkänd mellanchef i helsvensk storkoncern som även kunde lämna ett halvårs hyra i deposition. på ett ungefär samma belopp som föreningen kan tänka sig att sponsra en hjälporganisation i afghanistan med.

hon vet inte hur hantera detta. mest av allt vill hon bara till ett obestämt långt bort.