Jag förstår bara när jag ser 'bilden' framför mig. Jag kan exempelvis inte tro att teve finns och att tekniken, principen för att få det att fungera, faktiskt fungerar. Jag kan inte tro på något förrän jag fått det förklarat för mig på ett 'gripbart' sätt.
Ett begriplig sätt. Jag vet förstås att teve, radio och telefon fungerar, jag har sett att det har varit 'i funktion'. Men jag begriper det inte, 'kan inte greppa det' och därför kan jag heller inte tro på det. Verkar det krångligt?
Å ena sidan ser jag att och hur en illusionist 'trollar' bort och fram saker, fast det är obegripligt. Men så länge det är obegripligt för mig, kallar jag det ett trick. Men tricket, eller illusionen, får mig att tro 'det jag ser' verkligen händer.
Å ena sidan fungerar min hjärna som om någon skulle visa mig en dator med internet, fast på fjortonhundratalet. Eller kanske snarare någon som plockar upp en miniräknare under första eller andra världskriget. Jag ser det hända, jag förstår inte vare sig tekniken eller principen och jag påstår därför att jag inte tror på det.
För mig framstår det som 'science fiction'. Ungefär som när H. G. Wells skrev novellen om hur två människor byter själ eller kropp med varandra. Han skrev även en roman om en man och hans tidmaskin och en annan roman om en man som blev osynlig.
Så även om någon 'bevisligen' kunde göra någon av de där sakerna, skulle jag se det som omöjligt, om det inte fanns en 'vettig förklaring'. Att jag nog inte skulle kalla förklaringen som begriplig, trots detta skulle göra med mig ungefär detsamma som om en kirurg försökte förklara för mig hur hjärnan fungerar.
Å ena sidan har kirurgen en lång både utbildning, kunnighet och erfarenhet, tio år eller mera. Detta skall han kunna förklara för mig på fem eller tio minuter. Jag vet att passagerarplan kan flyga, starta, lyfta och landa. Jag har suttit i några stycken.
Men jag begriper inte hur det går till och eftersom jag inte begriper hur det går till, så kan jag rimligen inte tro att det fungerar. Jag tror inte på det, jag förstår att det måste vara en illusion och att jag blir på en och samma gång såväl 'trollbunden' som även lätt illamående.
Som tur är finns det mediciner mot åksjuka, så när någon 'är ute och åker med mig', så vet jag att det bara är för stunden eller dagen. Redan om en timme eller redan nästa dag, kan jag glömma det hela och koppla av med att se på teve medan jag flyger mellan 'två städer'.

(Som du förmodligen redan vet kom de där romanerna och novellerna till på sent adertonhundratal och inte förra året eller så. Vad han skrev på vid nittonhundratalets början har jag bara dimmiga föreställningar om och har heller inte kunnat sätta tilltro till...)