Bild: ULJO
Höstkänning
Nu öppnar himmeln sin blåröda grind
vinden drar sakta över sädesfälten
som en smekning mot din ljuvliga kind
Det lider mot höst i skymningens tid
tranorna mot syd horisonten ses fly
alltjämt under stjärnklarhetens blid
Över lingonsnåren i skogarnas djup
går markernas fauna på höstlig jakt
längs branta slänter vid bergets stup
Men låt oss stanna i solen en stund
och glädjas åt höstglansens färger
inom kort sig hösten tar sig en blund
Snart smyger frost över mo och myr
och förtär var späd och senfödd knopp
ett lidet liv mot förgängligheten styr
Vintern nalkas över skuggigt snår
där ekorren dansar med yvig svans
en längtan och väntan till nästa vår
Så falla som tårar höstträdens blad
sen över kvällens obeständiga domän
en fågel hörs kvittra i drömmarnas stad
Där vid min förtrollade barndoms tjärn
hörs syrsans förstämda höstserenad
mot dunkel modlöshet jag vill ta spjärn
September sig högt och stilla stå
under orangegula vida skogars prakt
lindring från smärta i drömmen vi få
Du svala höstmånad hör ljus och sång
en dallrande stämma i dur och moll
kanske höst vinden upplevs en sista gång
(Copyright © ULJO)