Rör vid mig gryning, viskade hon.

Jag har hållit höstmörkret allt för hårt och

rört vid ofärd.

Så mycket som sommardag önskar jag inte,

bara en smula ljus vid sänkan där jag

knäböjer.

Varmast är de ord som viskas ur gömme,

jag vill lyfta riktat hjärta till mod nu,

Ur bön till dig.