Från hotellrummet i Tirana
tittar jag ner mot fontänerna
Trafiken larmar, förundrat är hjärtat
Alla har bråttom till framtiden

Solen påminner om värmelek
april kikar fram bakom hörnet
hon lutar sig så skön mot gatukiosken
blombeströr den grå trottoaren

Skymten av vår lockar fram ett skratt
hon omslöt mig operalunden
stod och väntade på mig gröna oas
kontrast mot kommunistbetongen

De jagar fram de evigt unga
hastar mellan urgammalt och nytt
i tidsåldrarnas brokiga skärningspunkt
söker en roll en mening ett hav