Milslånga räckan blåsvarta molnflak
tippade sin last över den lilla staden.
Den väldiga besten tömde hela sin
ammunitionsdepå med sitt till synes
oupphörliga och piskande kulregn.

Efterhand ökade vattenflödet lavinartat
nerför gatorna. Ingen hade nånsin
kunnat förutse denna kaosartade akt.
Sådant hände ju bara annorstädes,
i större kuststäder och över låglänta
regioner utomlands.

Stormvinden hade nu etablerat sig och
141 millimeter regn senare tumlade en
och annan lätt skåpbil, ett koppel elcyklar
och diverse bråte rotlöst omkring.
I källare och förråd hade vattnet stigit uppåt
halvmetern. Rena undret att ingen mänska
eller något större djur fått sätta livet till.
Endast högre liggande delar kring kyrka
och skola klarade sig.

Vätan hade sakta men säkert börjat borra
in sig i medvetandet och tankarna pendlade
av och an. För första gången hade
klimatsanningen uppenbarat sig på allvar.