Utan brådska lösgör sig bladen
barnsligt förundrade från trädet
hösten öppnar dörren
vädret går ofta i grått
och färgerna slocknar sakta
från guld till klaraste rött
det prasslar då bladen faller
de väver ett täcke så varmt
och tätt åt marken
att blombarnen inte behöver frysa
till våren vaknar de
då ljuset får vingar
och lossar försiktigt på täcket
då spirar sakta de första
blinkar yrvaket
mot solen