jag lever innanför det upphängda;
levererar små portioner av kärlek
väl paketerade i slaktarpapper

kundernas svultna blickar
får inte längre min mage
att vändas

jag upprepar aldrig en order
och bär högklackat
för att undvika blodfloden
som söker sig
längst med golvets stuckatur

på eftermiddagen infinner sig ett lugn;
tiden jag polerar mitt samvete
och sköljer händerna
rena

när skymningen kommer går det i ett;
kärlekskranka kunder
lägger sina beställningar

bönerop omlott med ångestskri,
behovet av köttslig närhet
låter sig inte tyglas

tusen gestalter med glömda namn
och avhuggna begär,
min händer skär
natten igenom

katakombisk tystnad lägger sig;
golvbrunnar måste rensas
från den kärlekskranka smeten
som sluter om kranskärlen

min hunger är nu bottenlös,
full av avsmak
men med en tomhet
som växer

jag tänker på dig
som jag aldrig har sett
väntar på sömnen
och glömskan

föreställer mig din hy,
ren och slät
en beröring som vatten
som återfuktar mina torra händer

jag livnära mig på den mirage
som är du
den innehåller ingen näring
men likväl förtröstan

ett hopp om en natt
som spenderas med mjuka ord
som sköljer över oss
i samförstånd