De svåra, besvärliga frågorna
jag hade som lätt och ung,
har bytts mot de vanliga plågorna,
som väntat mig, gammal och tung.

Problemen med tillvarons meningar,
som trängdes i ungdomens bröst,
har tappats i livets förgreningar
och mattats i tillvarons höst.

Men kvar lever ändå förhoppningen,
att livet ett ändamål har;
att döden är inte förstoppningen,
att livet har öppningar kvar.

Långt bortom de vaggande vågorna
går ekon av det som var,
av livets funderingar, frågorna
och svaren som ingen har.