Hon tvättar fasaden med ren ilska. Målar väggarna med artificiellt ljus. Släpper ingen jävel över bron. Ingen får se henne som ett isärplockat lego. Bitar som ligger huller om buller.

Livet skulle vara snällt nu. Många har det värre. Hon har haft det värre. Men nu börjar det om. Snart är hon ingen. Går på tå genom dagarna. Vågar inte ha åsikter om något.

Hans ord vräker sig över henne, sin alldeles egna spottkopp. En känslokall kärringjävel, en idiot som inget begriper. Hans ögon biter sig fast i hennes.

Maten ska diskuteras. Vad hon tycker om är oväsentligt. Hans vilja råder. Hus och hem sköter hon. Tyvärr blir det alldeles för rent. Och tvättas för ofta. Men hon jobbar på i serviceyrket. 

Utåt sett skiner hon välputsad, glad och rolig.