Det finns en lycka att få kunna finnas
i översinnlighetens stilla stund,
i nuets möjlighet att slippa minnas,
i pausens vibrerande sekund,
i andetaget mellan in och ut,
i suckens lättnad efter suckens slut.

Det finns ett glädjens ljus i livets plåga,
en lugnets ton i vardagsstress och stök,
en trygg refug i stridens hat och låga,
en fridens sång i krigets larm och rök.
Det finns en viloplats tidens rum
för existensens evangelium.

Det finns en Någon i det låga, höga,
som spiller evigheten ur sitt krus,
som skapar sinnesro i stormens öga,
som stillar tidens larmande och brus.
Det finns en lycka i att finnas bara,
en häpenhet att man får kunna vara!