Jag har varit där själv,

i det svarta hålet, några gånger,

jag vet hur djävla outhärdligt

det kan kännas att finnas till.

Ångesten som en skärbrännare

genom kroppen och verkligheten

som är surrealistisk i ett kaos som

aldrig slutar snurra i ett överhettat

huvud, gränspsykos eller än värre

psykos. En iskallt stirrande ensamhet

som stirrar mot en i spegeln och att

prata med människor hjälper inte

längre men man klarar inte heller

av att vara ensam. Man känner sig

som ett djävligt skärrat spöke och

inte akutpsyk för femte gången, att

vandra korridor och läkare som inte

har kompetens nog i en psykiatri som

skulle behöva mycket mer resurser.

Om man får något fel på bilen så är det

bara att lämna in den på en verkstad och

få det fixat. Att lämna in sin själ och sitt

psyke på psykiatrin är dock en högst

osäker affär. Samhället värderar alltså

bilar mycket högre än människors själsliga

och psykiska välbefinnande. Fyra personer

mellan 15-29 år begår självmord varje dygn

i välfärdsamhället Sverige. Väldigt många

äldre män orkar inte heller leva. De djupa

depressionerna och blanddiagnoserna har

ihjäl människor på löpande band och när

folk får höra om det så är det alldeles för

skrämmande och obegripligt att ta in.

Vårt samhälle är i flera avseenden vansinnigt,

det fattas kärlek, empati och respekt. Folk vet

mycket mer om internet och sina mobiler än om

sig själva och varandra. Speed, yta, prestation

och utseende är viktigare än själsligt och psykiskt

välbefinnande, och shopping är en underbar

drog. Runt åttahundratusen människor begår

självmord varje år. Nittio själar per timme. 

Jag undrar ibland om det är mörka diaboliska

krafter som är inblandade, och jag ber en bön för

alla som just nu sitter fast i sitt svarta hål. Det

svarta hålet i vilket man inte kan existerar och

någon lättnad och ljusning kommer inte i det så

kallade livet som bokstavligt är ett helvete.

Kärlek och sanning är det som behövs och en

kompetent psykiatri med en värdig vård. Samt

Gud som kan göra mirakel, inte i en

handvändning men i det långa loppet.