STUDIE i GRÅTT

Ge mig din hand min vän,
stigen är fortfarande smal.

ensam är stark
när ensam går
med ensamma
steg utan mål

Ge mig din hand kära vän,
snålt blåser aftonens vind.
Återge mig din trygga hand,
min älskade vän.

smeksam blev
dödens Vind min vän
sprider nu min kropp
längtade hem i sorg

Endast fruktan,
var mitt hopp.

följ mig framåt på vägen…

FRÅGA ALDRIG.

Unda Marinas klocka ringer sparsmakat
vilddjuret river tålöst.

snäckskal söndertrampade
föder molluskernas framtid

Blödande fotsulor blottade
Jesusbilden.
Framtidsvisionerna
hänger blöjlösa.

arbetsskor förblir sällan status i akademiska kretsar där gräver man aldrig efter svarta pärlor

med oklippta smutsiga blodbesudlade tånaglar

Unda Marinas saga försvann i havet.
Bombad blev troheten,
sanningens signum
bevaras hos offret.

klockringarens förbannelsen
banalt epos
vägens namn

LIVETS SPÅNOR

Kniven gled smidigt över
vita aspeträt
lät spånen falla
på slocknade hällen.

darrträ med löv
som alltid skakade
vibrerade av rädsla
mästermans träd

Odugligt i styrkekraft,
med vita ringlors skönhet.
Likt änglahårs krull
vilar späntade spån.

då sidomakades vitaskan
vänligt en glöd väntade

Min kroppsande ville
nu ur den blåsa ett nytt liv.

späntorna lät sig villigt
lockas till muntra flammor
i det vita gryningsljuset

© Bosse 28 maj 2022.