Minns pappas makt och mammas tystnad

Minns min tilldelade roll som söt, snäll, foglig,hjälpsam,underhållande och lagom tyst.

Minns dig som negligerade min person,mina behov, mina tankar och känslor.

Minns ”farbror” på släktkalasen som tvingade mig att sitta i hans knä. Minns alla som skrattade åt mina försök att ta mig loss.

Minns killarnas intresse för mina nyutslagna bröst. Minns när min kropp blev allmän egendom. Minns er som såg bort.

Minns pedagogen som sa-”Men det vet du väl hur pojkarna är, sjåpa dig inte, det är ju ingenting att bry sig om”, ”Lite får du tåla”, ”Det vet du väl att kärlek börjar med bråk”...

Minns idrottsledaren som hade vanan att inspektera duschen och som alltid kom för nära.

Minns prästen på konfirmationslägret som sa han att jag gjorde honom så kåt, som gick över gränser, sa att det var kärlek jag behövde lära mig.

Minns ridläraren som tryckte upp mig mot väggen och sa:-Jag vet att du vill” och tvingade in sin tunga i min mun.

Minns chefen som smög in handen under min kjol, om jag inte var tyst fick jag sparken. 

Minns en annan som gärna gav mig löneförhöjning om jag bara...

Minns dig i trängseln på t-banan som ”råkar” komma åt att tafsa på och klämma mina bröst.

Minns i folkmassan -fasthållen bakifrån...okändas stånd som trycks mot mig bakifrån.

Minns dig politiker som klappar mig på rumpan, tilltalar mig med ”lilla gumman- det där är inget du begriper”.

Minns när min 12-åriga tjej kom hem efter första dag på nya skolan. Förtvivlad och skulle aldrig mer gå tillbaka. Minns samtal med skolledningen där jag blir informerad om att tiderna har förändrat och att det är normalt att ungarna kallar varandra ”hora och fitta” och tar på varandra.

Minns min 15-åriga grabb slutade umgås med kompisarna vars normala var att kolla på porrfilm 24/7 och ”behandla” tjejerna efter det.

Minns dig som talar om för mig att jag varken kan eller fattar när jag har min egen uppfattning och inte din.

Minns dig som går över gränser och tycker att jag ska ta det som en komplimang.

Minns dig som ser mig som mitt kön men inte som människa.

Minns dig som ser ner på mig och kritiserar mig för mina upplevelser.

Minns dig som lägger över ansvaret för ditt val på mig.

Minns dig som ignorerar allas lika rätt och värde.

Minns dig som säger dig vara maktlös under dina begär och tar ut dom på mig.

Minns dig som känner dig kränkt i samtal om gränser, trakasserier, kränkningar, övergrepp och allas lika värde.

Minns dig som ser det som självklart att du och dina behov går först.

Minns dig som triggas av mitt motstånd , på att jag säger nej och inte vill.

Minns jobbmailens, olika och samtliga anonyma::” Akta dig fitta!”. ”Jag ska våldta dig, pissa på dig ,jag ska få tyst på dig”, ”Jag blir så kåt när du inte håller med”, ”Du ska dö din jävla bitterfitta”, ”Vänta bara, jag kommer att ta dig,ta dig i alla hål”...

Minns dig i maktposition som talat om att jag har allt att förlora om jag inte rättar in mig i ledet, som gjort allt för att få mig att tystna.

Minns dig som upplever dig orättvist behandlad-”du har ju aldrig kränkt och begått övergrepp”.

 Är det i upplevelsen av ”offerrollen” vi kan mötas?

Vad har du att förlora?

Minns Martin Luther King : "Den yttersta tragedin är inte de onda människornas brutalitet, utan de goda människornas tystnad"

Befriad

AiA Maria den fria