Jag saknar mitt korallrev.
Det jag aldrig ägt.
Inte ens en blekaste kyss.
Med färg av pärlemor.
Kan undgå havets videung.
Jag ser att du ser mig.
Den tusende lagunens fråga.
Svaret endast i blåmusslans skal.
Skymtar nattens onyx.
De vita stränder aldrig mer någonsin.
Dyrbar tid.
Silverrävens tårar bildar ringar på vattnet.
Än hon inte ömsat sitt dyrbara skal.
Främlingen inom mig stelnat till.
Ömsom sommar, ömsom vinter.
Vem vet.
Imorgon kanske även en gryning.
Men själens vingar bär sorgband.
Även om den turkosa lagunen gör allt
för att trösta.
Jag saknar mitt korallrev.
Det jag aldrig ägt.