Rimfrostens ögonfransar.
Vinterns isblå blick.
Ser igenom mig.
Dag som natt.
Natt som dag.
Vinklar på verklighetens persienner.
Det som lyser upp.
När mörkret är det enda.
Jag ser.
Ett paralyserat stroboskop.
En bukett av galaxens videung.
Poesin och hennes förförelse.
Ju mer det magiskt spännande.
Desto mindre osäkerhetens guldschakaler.
Ändå spår i samma snö.
Gungar i takt med mörkret.
Den glittrande skuggans svärta.
Lämnar ödet vid gatans slut.
Där orden dansar tryckare till vindens ballad.
Det tända ljusets sken så masserande mjukt.
Ännu flanerar främlingen på sin ensamma strand.
Med en snäcka i sin hand.
Han känner sig rik.