Jag är helt trasig.
Du är borta nu.
Och min tröja, som du inte vet att jag stal tillbaka, luktar som du.

Jag har svårt att förstå.
Svårt att det är endast jag som blöder.
Fast jag såg, i din blick, ord som aldrig kommer sägas.
Din rädsla för att säga hej då, att kramas en sista gång. Den dolde fler ord än ett kort kan fånga.

Jag undrar igen om jag kan vara nära dig. Om det är möjligt att älska någon så här mycket utan att få röra. Utan att få känna ett begär för mig.

Men du gav din sista tid till mig och jag gav dig, ocensurerat, alla mina känslor. Du log med hela kroppen, med värme, varje gång jag förfördes av det som är du.

Alla runtom dig vet vem jag är. Jag möts av lovord från dig, genom dom, när jag väl får möta dom. En del ville ha mer av mig på grund av oss. Som om dom gick miste om något. Något jag gett dig.

De frågar om vi är två. Men jag delar plats med andra som du bjuder in till dans. Jag smög in, oinbjuden och suktar. Fast jag skulle avfärda inbjudan av rädslan för oss.

Precis samma rädsla som jag såg i dig för att kramas hej då.

- - - - 2021-10-11 - - - -
- - - - - Obsessa - - - - -