Det finns en bro
mellan livets två sidor,
den är ranglig, svajig och
utan skyddsräcke.
Ibland fattas det en bottenplanka eller två,
då kan man få svindel och kanske falla.
Men är man uppmärksam
så hinner man se det trasiga,
och kan ta ett större kliv över,
en ansträngning som kan rädda livet
på oss, men ge andra konsekvenser.

Men när det gäller att välja mellan livet
och att mista det, så tror jag att
flertalet tar det större klivet,
och tar konsekvenserna av det.
När man klivit, eller kanske hoppat över
hålet där plankorna fattades,
så kanske man hamnar så man stukar
ankeln, eller rentav bryter en arm eller ett ben,
men då vet vi alla, att det är saker som
går att fixa, lägga till rätta för att läkas.
Men ramlar du igenom hålet finns ingen återvändo.