I drömmen: jag vaknar på den tionde våningen i ett enormt stort slott och det är becksvart och väldigt kallt. Det finns inga fönster och när jag frågar folk hur de mår så får jag endast svaret: jo det är alla tiders för vi har köpt ny bil och bostadsrätt. Ingen frågar hur jag mår. Vi är alla nakna och elektriciteten fungerar inte, men alla tycker att livet är toppen trots den bitande kylan och det kolsvarta mörkret. Nere på första våningen och i källarplanet råder det en jublande  fest, men det är det bara och jag som har ett vagt minne utav. Genom vindlingar av rum och trappor letar vi som blinda nedåt i våningarna vilket tar oss flera månader. När vi så nalkas festen så möter oss ansikten av en brinnande ömhet och de klär oss i fina kläder och bjuder oss till bords i lampornas varma sken. En underbar harmoni fyller rummen och vi förstår att vi har vaknat. Vi har kommit hem äntligen, hem till friden och ömheten.