Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

dom säger

Dom säger
att det blir bättre efter trettio
och jag säger
för mig själv
“att nu blir jag mera vettig”.
Jag intalar mig själv,
jag lovar mig själv
att det är nu det vänder,
och det tar en dag innan jag självantänder.
Det bara händer,
verkligheten glider ur mina händer

jag faller handlöst.

Dom säger
att det inte är depression
att det är en annan version
för såna som mig
och jag säger
“okej”
men det känns inte okej,
det är inte okej
för vad ska jag kalla att världen är kall
vad ska jag kalla känslan
av världens undergång
vad ska jag kalla känslan
av att falla
med huvudet före i betong?

Dom säger
att jag ska möta dagen med ett leende,
vända ett skeende,
bryta ett självskadebeteende
och jag säger till mig själv
att det kanske finns hälsosamma sätt
att göra våld på sig själv.
Att det som inte känns sant
blir sant,
att som inte känns som mig själv
blir sant,
att det som känns rentav förskräckligt
blir sant
bara jag försöker tillräckligt.

Dom säger
att när mina tankar är så här röriga
finns det stödgrupper för anhöriga,
för hur står man ut med någon som inte står ut
hur stör man sig inte på någon som är störd
hur gör man sig hörd
av någon vars inre skriker?
Jag vet att jag avviker
men visste inte att jag sviker
per definition,
och modet sviker
i varje ny relation
för hur vet jag att min kärlek duger?
Tänk om jag ljuger
när jag säger
att jag vill vara nära
när dom säger
att när sådana som jag blir kära
kommer jag att ångra mig,
kommer du att ångra dig,
kommer vi att ångra oss

djupt.

Dom säger
att det kan gå över,
men hur ska jag komma över
att det jag behöver
för att komma till roten
av problemen
är att ändra systemen
ändra roten
i mig?

Dom säger
att för att det ska bli annorlunda
behöver jag acceptera,
inte blunda
nåt mera,
inte försöka ändra
nåt mera,
men jag kan inte kombinera
detta till nåt som kan fungera.
Hur kan jag vinna

genom att ge upp?

Dom säger,
dom säger,
dom säger
och ingenting kan landa,
jag kan inte blanda
ihop något till mitt eget,
eller är jag feg som inte vågar steget,
envis som gör allt på mitt eget vis,
när det inte funkar?
Dunkar
huvudet mot en vägg
men kan inte sluta
vad dom än säger,
kan någon gjuta
om mig, kan ni sluta
försöka förändra?
Möblera om mitt brända inre,
gör vad ni vill,
jag vill inte,
vet inte vad jag vill,
men måste jag vilja detta?

Dom säger
massor utan att nå.
Jag säger
massor utan att säga nåt,
en stum ljudmatta
en döv loop.
Allt rörs ihop
till något ingen kan fatta.
Snälla sluta prata
snälla sluta tjata
snälla sluta mata
mig med kloka saker att göra,
jag kan inte höra,
jag vill inte höra
snälla låt mig vara
snälla låt mig bara vara

jag.












Fri vers (Spoken word/Slam) av terrimo
Läst 99 gånger
Publicerad 2021-10-16 20:01



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

terrimo
terrimo