Idag såg jag ditt blod på mina lakan
Det röda mot det det magenta-rosa, en påträngande metafor för det samröre vi haft
Du bad om ursäkt, som om att det vore ditt fel
Men jag vet nu att det är helt av min gärning

Åh min fjällblomma, som blommar om våren och till hösten vissnat inför min närvaro
Mellan björkarna är det nu tomt, och över fjällen vinterlag komma råda
Där ska jag vandra sönder mina fotsulor i jakt på min fjällblomma
I hopp om att stöta på henne vid samma plats nästa år

Jag kommer att gå vilse
Jag vet inte om det kommer att gå överhuvudtaget
Ty med dig vid min sida kan jag stirra in i evigheten utan rädsla
Men nu, när du inte är här, längtar jag efter den