Jag vill minnas dig en blomma som en gång korsat min näsa.
Jag vill minnas din doft, den säkert många känner till, men bara jag förstår.
Den du säkert inte ens själv känner till, den kan jag nog inte glömma.

Men idag minns jag dig den blomma som vissnar i mitt ljus och blommar av mitt mörker.
Som visste redan från början att hennes jord var mig förbjuden, men lockade min kanna när jag inte längre dränkte den. Bad om näring trots att du var mätt och lät mig befrukta dig trots att inget kunde växa i dig.

Men en dag kommer jag minnas dig en blomma som en gång korsade min näsa, en doft jag aldrig kommer glömma.
Du är även, även om du inte är min, min fjällblomma.
Så vill jag minnas dig.