En ensamstående kvinna med två inneboende barn, en pojke och en flicka, pojken delvis boende hos pappan. . En kväll ringer polisen och berättar att sonen blivit tagen för narkotikabrott och innehav. Senare på kvällen pratar mamman med en vän som tycker att hon ska släppa ett nyligen igångsatt förhållande och att hon ska anpassa sina arbetstider så hon kan vara hemma så mycket som möjligt. Vännen föreslår och aktiviteter som mamman kan göra tillsammans med båda sina barn för att försöka få en bättre familjedynamik för framtiden. Detta för att kunna fokusera på barnen och deras behov utan distraktion. Hennes omedelbara reaktion var att ställa sig själv frågan hur hon skulle kunna fortsätta att ha kontakt och träffa den nya mannen i skymundan, och hur hon skulle göra för att detta absolut inte skulle synas. Vännens första reaktion var att bli förstummad, hörde han verkligen rätt? Hennes reaktion var inte den han väntat sig, total fokus på hur hon kan hjälpa sin son. Utan snarare hur hon kan ge intryck av att göra allt för sin son, utan att för den skull behöva göra det. Det var mer att hon sökte var gränsen för anständighet gick för att på kunna upprätthålla bilden av en mamma som gör allt för sina barn, men utan att behöva offra något av de egna intressena. Det påminner om en mamma som gärna följer med sin som på hans fotbollsmatcher men bara sitter med mobiltelefonen under matchen och har efteråt ingen som helst aning om vad som egentligen hände på planen och än mindre vad sonen egentligen gjorde där. Vännen visste inte vad han skulle säga, det var uppenbart att han och hon, båda föräldrarna, hade väldigt olika uppfattningar om vad ett föräldraskap innebär och vad som egentligen är viktigt i livet. Det kändes inte lönt att fortsätta konversationen, de hade helt olika mål och syften med det och, det ska erkännas, han hade blivit riktigt rädd och orolig för barnen som hade växt upp under dessa förutsättningarna

När vännen kom hem till sig så kände han ett väldigt stort behov att få någon form av förståelse för vad han precis fått uppleva. Han började söka i böcker, på internet mm för att hitta svaren till frågor han inte ens visste vilka de var.

Dagen efter sökte vännen kontakt med mamman för att försöka ge lite råd och tankar. Då framkom att mamman inte hade tid för detta då hon hade den nya pojkvännen med sig. Om de tillsammans försökte prata med pojken eller om de var själva framkom inte av konversationen. Men vännen blev väldigt upprörd av hennes agerande och val. Att hon valt att ha samvaro med mannen hon träffat i 5-6 månader och därmed valt bort ensamtid med pojken för att försöka förstå honom och varför han gjort som han gjorde. Det ska tydliggöras att det hela startade på en fredag och denna konversation var på lördagen så de talar om en hel helg och alla möjligheter att verkligen skapa sig en bild och förståelse för pojkens tankar.

Denna upprördheten resulterade i att vännen skrev ett brev till henne där har ventilerande sina känslor och det var inte snälla ord och åsikter som kom fram. Sedan dess har det inte funnits någon kontakt mellan de två.

Efter en hel del sökande i diverse källor hittade han något som passade in i den känslan och den upplevelsen han hade haft, “Toxic mother syndrome”. Han spenderade den mesta av vaken tid på att ta reda på allt han kunde om detta ämnet och upptäckte att det fanns en väldigt skrämmande verklighet han inte tidigare varit medveten om, och det fanns människor och barn som faktiskt hade denna verklighet som vardag. Narcissistiskt föräldraskap var grunden i syndromet och ju mer han läste på desto mer upptäckte han att det utan tvekan fanns många delar som passade in på mamman och hennes agerande.
Han började jämföra de egenskaper som ofta nämndes i litteraturen med de erfarenheterna han hade från henne. Det var med en känsla av förnedring han började inse att han varit totalt duperad, att han låtit sig bli så charmad av henne att han så här i efterhand insåg att det varit med stängda ögon han varit med henne. Han hade missat allt som hon inte velat att han skulle lägga märke till, och hon hade gjort det så bra och skickligt att han hade bara sett saker på precis det sättet hon hade velat. Hennes metod för manipulering hade varit något som kallas för “gaslighting" som för vännen blev en uppenbarelse ju mer han började förstå vad det egentligen innebar.
När han jämförde sina minnen mot vad som stod i litteraturen så kunde han se hur hon till en början hade överöst honom med komplimanger för att sedan sakta börja med små subtila ifrågasättanden. Det kunde vara att det var mer manligt om han gick rakare i ryggen, om han hade haft lite andra färger i klädvalen eller talat med mer pondus, till och med förklaringen till dessa ifrågasättanden hade följt det klassiska mönstret med "jag vill bara hjälpa dig" eller "det är för din skull". I början hade de presenter han kommit med varit jättefina och så omtänksamma för att senare vara lite fel och inte riktigt varit vad hon gillade. Sakta men säkert hade hon lyckats få honom att ifrågasätta sitt eget förstånd, sitt omdöme och känslan för vem han egentligen var och vad han stod för. Vännen hade blivit mer och mer beroende av henne och hennes värderingar för att känna tillförsikt inför möten med omvärlden då han hade börjat hitta fler och fler fel på sig själv och behövde hennes komplimanger för att känna sig nöjd med vem han var. Det blev också med tiden mer och mer att vännen inte förstod självklarheter, han borde ha förstått vad hon velat utan att hon behövde säga det, han borde ha förstått att det hon sagt inte var det orden betydde utan något annat, "det förstår ju alla". Nu började förmågan att förstå och tolka omvärlden bli ytterligare en sak som han var tveksam över.Detta stämde så oerhört bra in på vad “gaslighting” innebär, och det inte går att bortse från det, hur mycket man än skulle vilja.
I minnet började det framträda fler och fler tillfällen då denna metod också använts mot barnen, men det hade verkat så självklart då, det var helt enkelt det sättet de kommunicerade mellan mamman och barnen, barnen visste inget annat. Ett annat minne som kom fram var hur hon nästan alltid talade med ett barn åt gången, och gärna om det andra syskonet. Detta är en metod som används av många manipulatörer för att säkerställa en konkurrenssituation mellan barnen så att mammans maktposition inte skall bli hotad. Han mindes senaste julen då den duktiga flickan fått julklappar för över 10000kr medan pojken fått för 2-3000 kr. Detta är ytterligare ett sätt att upprätthålla sin maktposition genom konkurrens mellan syskonen. När vännen frågade mamman varför de gjorde så var svaret att den som är duktig skall belönas. Mamman sätter sig själv på makten att fördela alla belöningar inom familjen och då blir det väldigt tydligt att man ifrågasätter inte en människa i denna positionen.
När minnena började komma tillbaka mer och mer efter denna insikten dök det upp så många olika saker som sagts eller gjorts som, i stunden eller i sig själv inte varit anmärkningsvärt, i de större sammanhangen nu blivit väldigt tydligt. Hon hade ofta pratat om att det fanns problem med sonen, han slarvade med skolan och fick dåliga betyg, han hade gjort en del dumheter när han varit yngre. Men det blev ofta bortrationaliserat med det enkla och geniala argumentet att pojken varit pappans ansvar medan den väldigt skötsamma flickan varit hennes. Detta är ett väldigt bra exempel på hur en giftig mamma kan framhäva hur fantastisk mamma hon är, samtidigt som hon lägger pojkens misslyckande på pappans oduglighet frånsäger hon sig indirekt sitt ansvar för det hela, två flugor i en smäll. Ett vanligt fenomen i dessa familjer är en tydlig uppdelning mellan barnen och deras roller, finns oftast en "golden child" och en "scapegoat", med andra ord ett barn som är fantastiskt tack vare henne och egentligen är en förlängning på hennes person och en som är syndabock som är ansvarig för det som inte blir bra och därmed något som inte passar in i den perfekta familjebilden som är så viktig att visa upp. Denna syndabocken är självklar inte hennes misslyckande utan det är alltid någon annans, i detta fallet pappan.
Det hade varit väldigt viktigt hur hon, och de hon omgav sig med, hade uppfattats av omgivningen. Hennes väldiga fokus på att upprätthålla en vacker fasad av den lyckliga och fantastiska mamman som gjorde allt för sina barn var alltid närvarande på ett eller annant sätt. Det var inte så väldigt myckat arbete som behövdes i detta då det, i efterhand, är tydligt att människor ser vad de förväntar sig att se, det vill säga att moderskapet är en roll där det förväntas att allt för sina barn är utgångsläget och det skall till väldigt mycket för att denna "sanning" skall genomskådas. Om det sedan är en vacker kvinna med klassisk stil som kan vara hur extrovert charmig som helst gör ett genomskådande i princip omöjligt om du inte letar efter det.
Detta tillfälle där pojken blev tagen av polisen resulterade självklart i en ororsanmälan till socialförvalningen från polisen. Hur det gick med denna utredningen vet inte vännen då kontakten var definitiv bruten. Men vännen hade fått veta av henne att det tidigare hade gjorts orosanmälan som då blivit utredda utan att det gett någon egentligt resultat. Det som vännen också då fått sagt till sig var att mamman hade påverkat utredningen redan från början. Då hon arbetar på socialförvaltningen i den aktuella kommunen hade hon helt sonika gått till den socialskreterare som hon sade sig veta var bra och lyckats få denna att ta på sig att göra utredningen. Om det sedan verkligen varit för att denna varit bra på sitt jobb eller om det varit för att denna hade en fördelaktig bild av mamman hade inte framgått. Men det var inte med någon större tillförsikt vännen tänkte på denna nya utredning.
Något annat som han blev uppmärksam på var att det är vanligt med små konflikter som egentligen aldrig tog slut, hemma, på jobbet mm. Eftersom en nacissistisk personlighet inte kan se fel i sig själv så är en tydlig egenskap att de skyller på att andra är avundsjuka eller svartsjuka. Vanligt att arbetskollegor beskylls för detta när en konflikt uppstår eller att kollegor helt enkelt inte gör som narcissisten tycker att de ska göra. Då kommer kortet att alla är avundsjuka på dem, narcissisten utgår från att alla kollegor inser att de är egentligen bäst på jobbet men vill inte erkänna detta. Det är samma sak med chefer, de är antingen avundsjuka eller helt enkelt oförmögna att se narcissistens arbetsskicklighet och detta är varför de inte får den belöning i form av lön och/eller titel som de egentligen förtjänar.
Vännen började minnas situationer där hennes agerande o reaktioner upplevts som väldigt konstiga. Det kunde vara att han hjälpt okända människor med något, att han försökt förklara känsliga saker för att mamman skulle förstå hur saker kunde upplevas. Det kunde också vara att vännen stannat till när de varit ute och gått för att prata en stund med någon okänd människa, då kunde hon bara fortsätta att gå och när vännen kommit ifatt så hade han fått sig en utskällning för att han gjort så. Nu förstod han att det egentligen hade handlat om att hon inte fått vara i vännens centrum hela tiden, där hon självklart ansåg sig vara förtjänt av att ständigt vara, mamman upplevde det som en personlig skymf att vännen inte ständigt haft total fokus på henne. Med den kunskap vännen nu hade kunde han väldigt tydligt se vad det egentligen varit han reagerat på men som är ett så främmande perspektiv att se medmänniskor på att det överhuvudtaget inte varit ett alternativ tidigare, mamman saknade helt enkelt förmågan till empati. Också det en typisk egenskap för narcissistiska/giftiga människor, oförmåga till empati och helt enkelt inte klara av att relatera till andra människor eller djur med känslor för att försöka förstå vad de känner eller upplever. Det tydliga undantaget är när narcissisten ser en direkt vinst i att ge sken av känslor och empati, men det är viktigt att komma ihåg att det bara är ett skådespel, att skenbart skapa en uppfattning som medel för att få vad de egentligen anser sig förtjänta av som alla andra egentligen redan vet men missunnar dem på grund av avundsjuka.

Vännen hade kunnat hålla på länge till med små små saker som vid tillfället och för sig själva inte betyder någonting men som om de sätts tillsammans börjar ge en tydlig bild av något som för honom tidigare var helt okänt, hur en narcissistisk förälder tänker och vilka metoder som används för att säkerställa sin maktposition och undanröja hot mot denna. Vännen började på allvar fundera på att skicka in en orosanmälan till socialtjänsten men visste inte om det skulle göra någon som helst nytta. Den socialtjänten som finns idag arbetar mycket med att lösa problemen och inte mot att hitta och åtgärda orsakerna till dessa. Realitetens resultat skulle troligen bara bli att pojken skulle bli dubbelbestraffad, först av mamman och sedan av samhället medan mammans roll bara skulle bli stärkt. Detta som en konsekvens att fokus ligger på pojkens problem, inte varför han egentligen har dessa, och även om fokus skulle vara annorlunda så har pojken hela sitt liv blivit inlärd att aldrig tala illa om mamman eller på något sätt svärta ner den fasaden som är mammans överlevnadsskydd och förutsättning för maktpositionen.
Det är med mycket moraliska frågor i huvudet vännen börjat sätta ihop en ororsanmälan. Han vet inte hur han skall få tydlighet i det som är designat att inte synas, hur han skall få socialsekreterarna att ta det hela på allvar. Någonstans i sitt inre såg han den ytterst sorgliga framtiden barnen i detta fallet skulle få om inte något gjordes och han kände inte att han kunde bara sitta vid sidan av och se på utan att åtminstonde försöka göra något.
Det fanns också viss oro inför vad mamman kunde tänkas göra. Visst agerande är förutsägbart då det nästan alltid finns med i den arsenalen en narcissist håller sig med. Ifrågasätt uppgiftslämnaren, då blir per automatik uppgifterna ifrågasatta, hitta eller skapa orsaker uppgiftslämnaren har att ljuga eller skada henne så uppnås samma utfall och sist, men inte minst, att ha någon under sin kontroll som kan hota både psykiskt och fysiskt för hennes räkning, förnekelsebarhet är oerhört viktigt för en narcissist.
Vännen tar gärna emot tankar, åsikter och rekommendationer om hur han skall göra.